Kvinnofrid

Kvinnofrid var en svensk lag som instiftades av Birger Jarl. Det är en av de så kallade fridslagarna som finns i Sverige ända sedan tidig medeltid. Till dessa hör exempelvis även reglerna om tingsfrid, kyrkofrid och hemfrid. Dessa tre lagar förbjöd överfall mot någon i dennes hem, i kyrkan eller på tinget, men även på väg till och från dessa platser. Detta var ett försök att minska följderna av blodshämnden, den gamla hedniska seden.

Fridslagarna kallas också edsöreslagar eller “konungens edsöre”. Här betyder edsöre edsvärjande, och denna benämningen fick lagarna då kungen svor dessa i en ed framför rikets stormän då han tillträdde tronen. Dessa fridslagar bekräftades i Alsnö stadga, som utfärdades av Magnus Ladulås år 1280. De har även införts i Östgötalagen, en medeltida landskapslag för Östergötland som tillkom omkring år 1290, men troligtvis har ännu äldre förlagor. Lagen har sedan dess funnits kvar i svensk lag som ett speciellt kapitel fram till år 1864.

Innehåll

Lagen förbjöd både kidnappning och överfall av kvinnor, och gällde både i de fall kvinnan i fråga fördes bort mot sin vilja och de fall då hon under samförstånd följde med. Ingen skillnad gjordes på om det hade skett med eller mot kvinnans vilja, och inte heller spelade det någon roll om våldtäkt hade förekommit eller inte. Lagen var särskilt menad för så kallat brudrov, vilket var då en man kidnappade kvinnan för att sedan gifta sig med henne. Det var inte helt ovanligt att detta på medeltiden inträffade, och det kunde till och med inträffa på kvinnans bröllopsdag med en annan man, där hon då kidnappades ur brudföljet innan bröllopet ägt rum.

Straff

Om man bröt mot kvinnofridslagen var straffet antingen böter på 40 mark eller dödsstraff. Fram till år 1734 gällde detta oavsett, men därefter ändrades lagen för att ge olika straff beroende på kvinnans civilstånd. I den nya versionen gav kvinnorov av en förlovad eller gift kvinna alltid dödsstraff, medans om det var en ogift kvinna eller änka som var drabbad gällde dödsstraff enbart i de fall då sexuellt umgänge förekommit. Straffrättsreformen av Gustav III på 1770-talet ändrade bestraffningen ytterligare. Nu gällde dödsstraffet enbart för de fall då kvinnan kidnappats. I de fall som gällde våldtäkt och inte kidnappning blev straffet istället förlust av egendom, två år på fästning, samt högsta kroppsplikt, vilket exempelvis kunde vara 9 gatlopp.

Birger Jarl

Förutom Kvinnofrid inrättade Birger Jarl även en arvslag för att förbättra kvinnornas förutsättningar i samhället. Tidigare hade kvinnor enbart fått ärva av sina föräldrar om det inte fanns någon manlig arvinge, och i de fall då det fanns en manlig arvinge hade kvinnor inte rätt till någon del av arvet alls. Birger Jarl ändrade på detta, och stadgade att döttrar alltid skulle få ärva då söner gör det. Dock fick kvinnorna fortfarande inte lika mycket som männen, det hette att för varje två lotter som sonen fick så fick dottern en lott. Detta gällde ända fram till år 1845, då kvinnorna till slut fick lika mycket rätt till arvet som männen.