Socialpolitiska modeller inom Norden

De nordiska länderna Finland, Sverige, Danmark, Norge och Island delar en gemensam historia. Kulturellt, politiskt och geografiskt är länderna sammankopplade – länderna har en nordisk identitet som kan skönjas enda tillbaka till vikingatiden och medeltiden. Språkligt skiljer sig endast finskan från de övriga fornnordiska språken. Dock har Finland under en lång period varit underställt Sverige (hörde till kungariket Sverige mellan åren 1249 – 1809) och har påverkats av svensk kultur, politik och språk.

Tillit till kungen, demokratin och statsmakten.

De nordiska länderna har till skillnad från många andra europeiska länder aldrig haft några omstörtande revolutioner eller epokgörande uppror. Statskupper, bondeuppror och mord på konungar har skett historiskt. Men några riktigt stora omvälvande revolutioner eller uppror finner man inte i den nordiska historieskrivning.

Tillägas bör – att den politiska representationen särskilde sig markant ifrån övriga europeiska statsutformningar. Inom den svenska ståndsriksdagen satt det officiellt hedervärda bondeståndet tillsamman med adel, präster och borgare. Bönderna hade en särställning och kunde på olika sätt påverka den politiska makten tidigt. Konungen Adolf Fredrik signerade världens första tryckfrihetslag och lagstadgade denna i Sverige år 1766. Lagen om offentlighetsprincipen lade grunden till många av de fri- och rättigheter som medborgarna i Sverige innehar idag.

Nordens tillit till stat, välfärd och socialism kan spåras lång tillbaka i historien. När bönderna blev arbetare och industrialiseringen skapade proletariatet uppstod snabbt fackliga och socialistiska rörelser för att utjämna orättvisor mellan arbetsgivare och arbetstagare. Välfärd och skattesystem utformades utifrån socialpolitiska modeller och ideologier.

Under hela 30-talet kom den svenska modellen angående välfärd, socialpolitiska utjämningssträvanden och idéer om folkhemmet Sverige att utformas. Vilket uppmärksammande internationellt och satte den svenska modellen på kartan. Nationalekonomiskt fick Keynesianismen stort genomslag i svensk politik från slutet av 30-talet och framåt. Grundtanken om att staten kan främja nationalekonomin genom räntenivåer, satsningar och subventioner gäller till stor del fortfarande.

 Socialismen i Norden

De nordiska länderna har haft långa perioder av socialistiskt styre och socialistiska koalitionsregeringar. Kulturellt och intellektuellt finns det en stark tillit till det kollektiva och gemensamma. Synen på hur makt, tillgångar och kapital skall distribueras är gemensam för flertalet av de politiska partierna i Norden. Konstruerandet av en socialistisk modell – skapad för att utjämna skillnaderna emellan samhällsklasserna och skapa en välfärd för alla. Detta är politiska ståndpunkter som socialismen i Norden alltid arbetat för att försöka uppnå och förverkliga.

 Jämlikhet, demokrati och välfärd

En stor del av Sveriges och övriga Nordens politiska visioner handlar om jämlikhet, demokrati och välfärd. Inom det politiska partisystemet i Norden har dessa tre begrepp blivit närmast synonymt med socialdemokratin. Nordens starka kvinnor som kämpat för rösträtt, jämlikhet och ett delat föräldrar ansvar är unik av sitt slag. Kvinnorna i Finland fick sin rösträtt först i världen. I år 2017 instiftar Island som första land i världen en lag som kräver lika lön mellan män och kvinnor. Ofta leder den politiska debatten i Norden mot frågor gällande demokratiska fri- och rättigheter samt FN:s mänskliga rättigheter.

Frimarknads kapitalism sedan 1990-talet

Sverige har släpp alltfler statsmonopol fria sedan 1990-talet och framåt. Politiken har marknads liberaliserat skola, vård och omsorg. Parallellt och jämsides med denna marknadsliberalism har socialismen försökt att återinföra och återinvestera marknadens kapital i välfärden. Det senaste förslaget från socialdemokratiska regeringen och Stefan Löfven är att vinster skall kunna tas ut ur alla skattefinansierade sektorer i det svenska samhället utom en – skolan. Att marknadsliberalismen urholkar, missgynnar och bryter sönder svensk välfärd – eller om den gör det motsatta får framtiden utvisa.