Den svenska sexköpslagen
I Sverige har det länge varit en högt prioriterad fråga att motarbeta prostitution och människohandel. Den svenska sexköpslagen innebär att det finns ett förbud mot att köpa sexuella tjänster, dock är det inte olagligt att sälja dem. Syftet med denna lag är att stoppa prostitution och annan kriminalitet som uppstår i samband med detta, exempelvis organiserad brottslighet, människohandel och andra allvarliga samhällsproblem. När lagen trädde i kraft, 1999, var Sverige unika med detta. Inget annat land hade en liknande lagstiftning, men sedan dess har bland annat Norge, Island, Kanada, Frankrike och Irland gått i Sveriges fotspår och instiftat motsvarande lagar. År 2005 flyttades lagen över till Brottsbalken och straffet för att köpa sexuella tjänster i Sverige är böter eller som mest sex månaders fängelse.
En kortfattad bakgrund
All typ av bordellverksamhet och koppleri var olagligt redan innan sexköpslagen trädde i kraft. I slutet av 90-talet var dåvarande arbetsmarknadsminister Margareta Winberg en av dem som ville förändra lagen och kriminalisera även sexköparna. Skälet till detta var att man ansåg att utan efterfrågan skulle prostitutionen försvinna, eller åtminstone minska, självmant. Det fanns även vissa jämställdhetstankar bakom lagen, då man drog paralleller till mäns makt över kvinnor.
Olika syn på lagens effekter
Den statliga evalueringen visar på enkom positiva effekter. År 2010 redovisades en utvärdering, utförd av justitiekansler Anna Skarhed, för regeringen. Den visade att bekämpningen och förebyggandet av prostitution och sexhandel har blivit mer effektiv sedan lagen trädde i kraft. Några av de viktigaste slutsatserna av förändringarna mellan 1998 och 2008 var:
- Utnyttjandet av personer i samband med gatuprostitution halverades.
- Prostitution på nätet ökade, dock genom allmänt ökad internetanvändning snarare än på grund av sexköpslagen.
- Etablering av organiserad brottslighet har enligt polisen förhindrats tack vare lagen.
- Inga negativa följder kunde påvisas för personer som är prostituerade.
Åsikterna gällande de positiva effekterna av lagen går dock isär och är allt annat än samstämmiga. Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, anser att regeringens positiva inställning är överdriven. De har beställt en egen studie och ordförande Kristina Ljungros menar att denna belyser de negativa konsekvenserna, till exempel att säkerheten för prostituerade har minskat.
De som har utfört studien är Malmö högskola och enligt deras rapport är de positiva följderna som regeringen lägger fram väldigt osäkra. De menar att det saknas belägg för att efterfrågan på sexköp ska ha minskat i den omfattning som regeringen påstår. Trots att rapporten visar att andelen potentiella sexköpare har minskat från ca 13 % till 8 % menar RFSU att risken är stor att svaren som resultatet är baserat på kanske inte är helt sanningsenliga.
Amnesty Internationals ståndpunkt
Amnesty International är inte bara skeptiska till de rapporterade positiva effekterna, utan riktar även kritik mot själva lagen. De vill göra prostitution tillåtet igen, då de anser att kriminaliseringen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Deras ståndpunkt grundar sig i att de anser att mycket av prostitutionen handlar om samtyckande vuxna. Däremot framhåller Katarina Bergehed, som är Amnestys expert på kvinnorättsfrågor i Sverige, att de självklart vill arbeta för att hjälpa prostituerade som vill ta sig ur det. I många fall handlar det dock inte om tvång eller våld, utan helt enkelt om individers fria vilja.
Amnestys ställningstagande fick, inte helt oväntat, skarp kritik från många håll och kanter. En stor del av Sveriges feminister avslutade sitt medlemskap och anklagade organisationen för att uppmuntra till exploatering av kvinnor. Den svenska sektionen av Amnesty reserverade sig dock mot förslaget efter all kritik.